Har haft en sagolikt skön kväll.
Med te.
Babel.
Luna har legat i sin pyjamas med röda svampar på.
Varit en ängel.
Växlat mellan att sova.
Och att skratta.
Natten mot i dag drömde jag att Luna fått bruna ögon (som M).
Ännu är de mycket mörkt blå.
Men den riktiga ögonfärgen kan fortfarande dröja med att dyka upp - fram till 6 månaders ålder...
Så vi får se.
Hon har vackra ögon.
Jag berättar om skrivandet av Ängeln och Virvla. Och så skriver jag om dagar och nätters drömmar.
söndag 30 september 2012
lördag 29 september 2012
fredag 28 september 2012
torsdag 27 september 2012
Nattläsning
Återigen läst denna.
Mina döttrars Systrar.
Sönderläst favorit.
Barbara Voors är en av de författare jag håller mest kär.
Som en viskning letar sig sagan allt djupare in i hjärtat.
Ur boken:
"Jag är där när Stina föds, jag vet det för där finns ett fotografi som Jens tar när jag hänger i syrgasmasken, liksom vid en boj i öppen sjö. Det är det enda bildbevis som existerar, för sekunden därefter smäller jag till Jens och kameran och säger något otryckbart. Jens har påmint mig om att det som oftast kom över mina läppar var:
- Men gör något då!
Alternativt:
- Ge mig något!
Det första är riktat till barnmorskan, det sista syftar på alla former av knark. När jag har skrikit mig hes av uppmaningar, säger slutligen barnmorskan stillsamt med uppfordrande:
- Det är du som ska göra något, Mimmi.
Då, precis då slutar jag fly. Då öppnar jag ögonen, ser på Jens, gråter med händerna om hans nacke (avtrycken efter fingrarna sitter kvar länge) och inom trettio minuter är hon född.
- Min lilla stjärna, ler Jens och bär runt henne i rummet.
Själv darrar jag så att barnmorskan får hålla mig på plats i sängen, men nog vet jag, det vet vi alla. Nu börjar den största kärleken av dem alla. Stina.
En enda fråga till barnmorskan efteråt.
- Hur kan människosläktet fortleva?
- Vi glömmer, ler hon lätt.
Men smärtan är inte mänsklig, eller kanske är det precis vad den är. Som en påminnelse om att såhär allvarligt är det att sätta en människa till världen - glöm det inte. Hon har delvis rätt. Jag glömmer smärtan, men aldrig vanmakten och allvaret.
Vi får ett eget rum, ligger alla tre på rad i sjukhussängen, höjer och sänker den till omöjliga nivåer, hänger upp en nalle i handliften ovanför. En väninna kommer på besök, frågar vänligt och intet ont anande:
- Och det gick bra?
- Förlåt?!
- Jo, jag undrar om förlossningen gick bra?
Min blick säger allt.
- Bra? Ja, jag är inte död. Så det är väl ett gott tecken.
Jens ler milt mot henne.
- Du kom nog lite för tidigt bara.
Hon lämnar bebispresenter och blommor, håller mig hårt medan jag mumlar:
- Smärtan.
Mina döttrars Systrar.
Sönderläst favorit.
Barbara Voors är en av de författare jag håller mest kär.
Som en viskning letar sig sagan allt djupare in i hjärtat.
Ur boken:
"Jag är där när Stina föds, jag vet det för där finns ett fotografi som Jens tar när jag hänger i syrgasmasken, liksom vid en boj i öppen sjö. Det är det enda bildbevis som existerar, för sekunden därefter smäller jag till Jens och kameran och säger något otryckbart. Jens har påmint mig om att det som oftast kom över mina läppar var:
- Men gör något då!
Alternativt:
- Ge mig något!
Det första är riktat till barnmorskan, det sista syftar på alla former av knark. När jag har skrikit mig hes av uppmaningar, säger slutligen barnmorskan stillsamt med uppfordrande:
- Det är du som ska göra något, Mimmi.
Då, precis då slutar jag fly. Då öppnar jag ögonen, ser på Jens, gråter med händerna om hans nacke (avtrycken efter fingrarna sitter kvar länge) och inom trettio minuter är hon född.
- Min lilla stjärna, ler Jens och bär runt henne i rummet.
Själv darrar jag så att barnmorskan får hålla mig på plats i sängen, men nog vet jag, det vet vi alla. Nu börjar den största kärleken av dem alla. Stina.
En enda fråga till barnmorskan efteråt.
- Hur kan människosläktet fortleva?
- Vi glömmer, ler hon lätt.
Men smärtan är inte mänsklig, eller kanske är det precis vad den är. Som en påminnelse om att såhär allvarligt är det att sätta en människa till världen - glöm det inte. Hon har delvis rätt. Jag glömmer smärtan, men aldrig vanmakten och allvaret.
Vi får ett eget rum, ligger alla tre på rad i sjukhussängen, höjer och sänker den till omöjliga nivåer, hänger upp en nalle i handliften ovanför. En väninna kommer på besök, frågar vänligt och intet ont anande:
- Och det gick bra?
- Förlåt?!
- Jo, jag undrar om förlossningen gick bra?
Min blick säger allt.
- Bra? Ja, jag är inte död. Så det är väl ett gott tecken.
Jens ler milt mot henne.
- Du kom nog lite för tidigt bara.
Hon lämnar bebispresenter och blommor, håller mig hårt medan jag mumlar:
- Smärtan.
Ingela!
I går kväll när teven stod på så började Uppdrag granskning.
Handlade om att sjukhusen pga ett bonussystem - mörkar förlossningsskador.
Hade bara programmet på i bakgrunden eftersom T var här.
Men såg - plötsligt - min barnmorska Ingela Wiklund i rutan.
Hur Uppdrag granskning var där och pressade henne.
Hon var helt igenom säker och lugn. Hon är verkligen tryggheten själv.
Jag är lycklig över att jag fick underbara Ingela som min barnmorska.
Här kan ni se programmet.
Handlade om att sjukhusen pga ett bonussystem - mörkar förlossningsskador.
Hade bara programmet på i bakgrunden eftersom T var här.
Men såg - plötsligt - min barnmorska Ingela Wiklund i rutan.
Hur Uppdrag granskning var där och pressade henne.
Hon var helt igenom säker och lugn. Hon är verkligen tryggheten själv.
Jag är lycklig över att jag fick underbara Ingela som min barnmorska.
Här kan ni se programmet.
Regnbågsrosor
När T kom i går kväll hade hon med sig dessa vackra rosor.
T nattade kvar.
Jag låg yrvaken bredvid Luna när hon susade i väg i morse.
Ingo åkte iväg på skolresa till en stuga vid havet.
T nattade kvar.
Jag låg yrvaken bredvid Luna när hon susade i väg i morse.
Ingo åkte iväg på skolresa till en stuga vid havet.
onsdag 26 september 2012
Dimma
Regnet strömmar nedför rutorna.
Dimman är tät.
Nu kommer kvällens blå mörker.
M är på after work.
Jag lagar middag.
Min vän T kommer om en liten stund.
Dimman är tät.
Nu kommer kvällens blå mörker.
M är på after work.
Jag lagar middag.
Min vän T kommer om en liten stund.
tisdag 25 september 2012
måndag 24 september 2012
"Babykonsert"
"Konsert" var kanske ett aningen missvisande ord.
Men det var de två kvinnliga ledarna för Babycaféet i Församlingshemmet som sjöng några små barnsånger. I ett särskilt rum i kyrkan med lekmatta och dynor för mammor och barn att sitta i en cirkel.
Pling plong.
Sedan var det upptäcksfärd i kyrkan för barnen att använda sina alla sina sinnen.
Det var ballonger såpbubblor frukt osv.
Sedan var det fika - Babycaféet - i Församlingshemmet.
Var där med Luna i två timmar. Alla andra barn där var kring 9-11 månader så de både kröp och gick. Luna satt i mitt knä - knäpptyst och blixtstill (som aldrig annars). Och med uppspärrade ögon.
Det var mycket att ta in.
Hon blev så trött att till sist somnade hon utmattad. Då gick jag hem med henne.
Så fort jag kom hem med henne vaknade hon. Och började skrika.
Och hon skrek. Otröstligt i timme efter timme efter timme. Helt uppskruvad.
Övertrött men utan att kunna somna.
Jag vet inte om dagens upplevelse blev lite för mycket för henne?
Blev hon rädd? För mycket intryck?
Till slut var jag så trött så jag... grät. Så då grät vi båda två........
Blandning av sömnbrist och rejäl näringsbrist. Kanske även hormoner spelar in en del.
Vid 20.30- tiden kom M hem.
En halvtimme senare åkte Ingo och M. De skulle till en WoW-fest (Ingos intresse).
En särskild box som ska släppas vid midnatt.
Men det var de två kvinnliga ledarna för Babycaféet i Församlingshemmet som sjöng några små barnsånger. I ett särskilt rum i kyrkan med lekmatta och dynor för mammor och barn att sitta i en cirkel.
Pling plong.
Sedan var det upptäcksfärd i kyrkan för barnen att använda sina alla sina sinnen.
Det var ballonger såpbubblor frukt osv.
Sedan var det fika - Babycaféet - i Församlingshemmet.
Var där med Luna i två timmar. Alla andra barn där var kring 9-11 månader så de både kröp och gick. Luna satt i mitt knä - knäpptyst och blixtstill (som aldrig annars). Och med uppspärrade ögon.
Det var mycket att ta in.
Hon blev så trött att till sist somnade hon utmattad. Då gick jag hem med henne.
Så fort jag kom hem med henne vaknade hon. Och började skrika.
Och hon skrek. Otröstligt i timme efter timme efter timme. Helt uppskruvad.
Övertrött men utan att kunna somna.
Jag vet inte om dagens upplevelse blev lite för mycket för henne?
Blev hon rädd? För mycket intryck?
Till slut var jag så trött så jag... grät. Så då grät vi båda två........
Blandning av sömnbrist och rejäl näringsbrist. Kanske även hormoner spelar in en del.
Vid 20.30- tiden kom M hem.
En halvtimme senare åkte Ingo och M. De skulle till en WoW-fest (Ingos intresse).
En särskild box som ska släppas vid midnatt.
Havet
Ingo och M kom hem sent igår kväll.
Ingo hade haft det underbart roligt på Gröna Lund i går.
För M hade det gått bra att skriva på romanen.
Ingo går ner mot havet.
Ingo hade haft det underbart roligt på Gröna Lund i går.
För M hade det gått bra att skriva på romanen.
Ingo går ner mot havet.
Babykonsert?
Vaknade upp ur märkliga dramatiska drömmar.
Har fått tillbaka lite feber.
Luna täppt i näsan och slemmig i halsen.
Tror inte vi hinner till kyrkans Babykonsert kl 10.
Men de har ny föreställning vid kl 13.
Känns som det passar bättre.
Jag har ingen aning om vad Babykonsert är - men det skulle vara för barn under 1 år.
Blir intressant...
En kopp te nu.
Har fått tillbaka lite feber.
Luna täppt i näsan och slemmig i halsen.
Tror inte vi hinner till kyrkans Babykonsert kl 10.
Men de har ny föreställning vid kl 13.
Känns som det passar bättre.
Jag har ingen aning om vad Babykonsert är - men det skulle vara för barn under 1 år.
Blir intressant...
En kopp te nu.
söndag 23 september 2012
Kall
Alltid så frusen om händer och fötter.
När hösten kommer vill jag alltid vara insvept i filtar.
Gjorde därför dessa inköp på H&M.
Handskar långa vantar och ugglesockor.
När hösten kommer vill jag alltid vara insvept i filtar.
Gjorde därför dessa inköp på H&M.
Handskar långa vantar och ugglesockor.
Superfoodpizzor
M hade i går till middag gjort två olika superfoodpizzor.
Recept ur Blueberryboken.
Till efterrätt: Pink Protein- smoothie.
Underbart gott.
Recept ur Blueberryboken.
Till efterrätt: Pink Protein- smoothie.
Underbart gott.
Regn
Tredje dagen på raken med kyligt regn.
Har nu börjat lätta upp.
Ingo åkte vid 11 för att spendera hela dagen på Gröna Lund med vänner.
Sista dagen innan de stänger för hösten.
Sista dagen för Extreme som sedan ska skrotas. Ersättas av ny åkattraktion.
Så Ingo ska åka... Jag skulle aldrig aldrig vågat......
Hönsmamma som jag är så hoppas jag att allt går väl.....
M spenderar dagen författandes på Kungliga Biblioteket.
Vaknade med feber halsont. Men värktabletterna har börjat värka...
Luna slumrar lite just nu.
Nu vaknade hon.
Har nu börjat lätta upp.
Ingo åkte vid 11 för att spendera hela dagen på Gröna Lund med vänner.
Sista dagen innan de stänger för hösten.
Sista dagen för Extreme som sedan ska skrotas. Ersättas av ny åkattraktion.
Så Ingo ska åka... Jag skulle aldrig aldrig vågat......
Hönsmamma som jag är så hoppas jag att allt går väl.....
M spenderar dagen författandes på Kungliga Biblioteket.
Vaknade med feber halsont. Men värktabletterna har börjat värka...
Luna slumrar lite just nu.
Nu vaknade hon.
torsdag 20 september 2012
onsdag 19 september 2012
I kuddhavet
M har varit på författarmingel i kväll. Han lägger sig nu med Luna i sovrummet.
På teven surrar en repris från söndagens Babel.
Jag stänger in mig i gästrummet.
Sjunker ner bland alla kuddarna i sängen.
Ligger och ser på Helena Blomqvists: Stories from Another World.
Hänger på väggen här ovanför.
Obeskrivligt trött.......
Tänker ändå läsa och skriva lite innan jag somnar här i kuddhavet.
I alla fall. Försöka.
Natti Natti från Nelly
På teven surrar en repris från söndagens Babel.
Jag stänger in mig i gästrummet.
Sjunker ner bland alla kuddarna i sängen.
Ligger och ser på Helena Blomqvists: Stories from Another World.
Hänger på väggen här ovanför.
Obeskrivligt trött.......
Tänker ändå läsa och skriva lite innan jag somnar här i kuddhavet.
I alla fall. Försöka.
Natti Natti från Nelly
tisdag 18 september 2012
Nattläsning
Läst Marsmallows till frukost.
Av Dorothy Koomson.
En berättelse som försöker nå hjärtat - utan att lyckas.
Jag vet inte varför en liten tår kom i mitt öga då jag nådde slutet.
Men det var med lättnad jag kunde påbörja en ny bok...
Av Dorothy Koomson.
En berättelse som försöker nå hjärtat - utan att lyckas.
Jag vet inte varför en liten tår kom i mitt öga då jag nådde slutet.
Men det var med lättnad jag kunde påbörja en ny bok...
Nattskriver
Har nu suttit i flera timmar bara skrivit.
På min diktsamling.
I går kom det till mig att den nog borde heta Hjärtat.
I stället för Förvandling.
Dikter från 1999 ska renskrivas och placeras rätt följd. Bilda en berättelse...
Från tiden då jag var gravid med Ingo. Tankar känslor från det förflutna...
Inser nu hur mycket jobb jag har framför mig.
Om detta ska bli bra.
Natti Natti från Nelly
På min diktsamling.
I går kom det till mig att den nog borde heta Hjärtat.
I stället för Förvandling.
Dikter från 1999 ska renskrivas och placeras rätt följd. Bilda en berättelse...
Från tiden då jag var gravid med Ingo. Tankar känslor från det förflutna...
Inser nu hur mycket jobb jag har framför mig.
Om detta ska bli bra.
Natti Natti från Nelly
måndag 17 september 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)