Ängeln

I går öppnade jag min roman Ängeln igen.
För första gången på 3 år.

Putsade till det första kapitlet "Maskerna".

Känslorna som rann genom kroppen.
Det går inte att beskriva.
Det kändes som... magi.
Tårar trängde upp i ögonen.

För många kanske det här ter sig som helt... bisarrt?

Men jag hade saknat Ängeln så mycket...
Det var som att återse en kär gammal vän.

Ängeln som nu kommer vara mitt "litterära projekt" i kursen.
Att få arbete med Ängeln igen och få handledning och inspiration i mitt arbete...

Jag vet nästan ingen större lycka än det.

Skrivandet är verkligen mitt liv.