Alice

Objuden kommer hon om natten
Det är för att se över
Hela tyget
Sedan den svarta tråden

Brustit

Hon har länge suttit vid sanden
Och byggt ett sandslott
För vinden att skratta sönder

Inte många sömmar som inte brister

Men visst finns det något evigt
En kärna av vackert och sant
Som ingen kan rå på
Som aldrig suddas ut