Pool

Har nu läst klart Pool av Per Hagman.

  Sätter tillbaka den i bokhyllan.
  Läst den förut.

Vissa stråk i historien känns onödigt motbjudande.
Men jag fastnar för hans beskrivningar av poolens kalla blå sken.
Den blir en återkommande symbol för den meningslösa kylan i hans liv.
Något som förlamar alla känslor.
Och det är förståeligt hur sjuka människor dras till varandra. I sin olycklighet.

På baksidan har Kjell Häglund i Ultra Magazine skrivit så här:

"En studie i hur perverterat posttonårigt limboliv under ljusblå Canneshimmel när en längtan efter barndomens oskuld".