Märkligt känns det.
Att lyssna till döden.
Höra rösten från någon som ska dö.
Och samtidigt leta upp kakrecept.
Vad jag ska baka på Lunas kalas. Hennes 1- årsdag.
Vaniljhorn.
Kokos och chokladrulle med limekräm.
Mormors mors chokladkakor.
I samma stund som rösten nu dystert säger:
Mina barn kommer aldrig finnas.
Märkligt är det.
Märkligt och overkligt orättvist.
Varför får mina drömmar förverkligas...
Medan drömmar för någon annan måste ta slut?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar