varmt och stilla
som om livet går barfota i gräset
dom sista solstrålarna
har bråkat färdigt uppe i träden
knuffat ner varandra mest på lek
och när skymningen kommer
ställer den fram en stol åt mej
jag sitter vid bordet
låter tiden gå
och det finns ingen anledning
men efter ett tag
faller allt över mig igen
och jag minns vad du sa en gång
om att vi är i slutet av en ond saga
och att vi måste kunna
bläddra oss tillbaka
till dom första lyckliga sidorna
där guldet glimmar
i den svarta granskogen
och där det skjutna rådjuret
reser sej upp igen och slickar sitt blod
slickar röda blomblad ur snön
Av: Bruno K. Öijer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar