Vattenring

Ständigt detta.
Fram och tillbaka.
Fram och tillbaka.

Jag vill tillbaka till mig själv.
I dag har det varit svårt att få kontakt med något "riktigt".
Har varit suddig i huvudet av trötthet.
Känner utan att känna.
Tänker utan att tänka.
Pratar utan att veta vad jag säger.
Gör saker helt bara... mekaniskt.

Var nära gråten när jag kände...
Hur långt i från jag är.
Drömmen ligger så nära.
Och ändå så långt bort.

Jag känner mig inte levande.
Jag är full av tomhet.
Jag kan betrakta ett vackert hav.
En bra film.
Men jag känner verkligen ingenting.

Min dröm just nu....

Det är att få tillbaka mina känslor.
Att få känna mig närvarande.
Levande.
Att få känna mig "på riktigt".

Det är näst intill kusligt att känna så här.
Dvs att inte känna.

Allt är så långt i från mig.