I bilens mörka spegelglas
Inte ett ord nu
Men de har kommit
För att föra henne bort
Judith bleknar
Ser sig försiktigt om
Iskall nu
Här finns bara frånvaro
Dörren öppnas
Hon ombeds stiga in
Tårar syns aldrig bakom mörka glas
Inte heller blåmärken eller tvivel
En glidande rörelse ett smidigt hopp
Sedan sjunker Judith ner
Som den vita kaninen i sitt hål
Ingen hör Ingen ser Ingen agerar
Säger även du med din blinda bortvända blick
Med dina tjocka slappa likgiltiga läppar
Att det var hennes eget val?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar