Laura

De kan inte låta bli
Att hela tiden vända sig om
Se på henne

Hon ligger i buren
Som de en gång försökte
Dränka henne i

Långsamt rullar de buren ner
Mot det rytande havet
Hennes ansikte är
Uttryckslöst

Den vita klänningen som en
Hinna återtagen livmoder
Kring hennes krympande kropp

De skulle göra vad som helst
För henne nu

Hon är vacker i sin sista stund
Munnen säger inga ord
Hon tar inte längre emot
Någonting

Hon önskade sig så mycket
Allra mest ögon som kunde se

Ni missförstår mig med avsikt

Du vill inte höra vad jag gömmer
Mellan orden
Du smiter undan
När jag ber dig

Laura sluter ögonen
Havsluften Havsljuset det vita
Skummet som stiger
Kommer för att hämta henne
Föra henne bort

Det finns ett barn i hennes kropp igen

Lauras älskade vita volangparaply
Det knyter sig i kramp
När det kastas bort med vinden

Havet känner fostrets rörelser
Det rör sig under hennes händer
Ett litet odjur som gråter
Som ingen hör

De rör henne inte heller nu
Bara Buren när kroppen slås
Mot gallret

Havet tränger in