Nu är snart natten här. Mörkret har fallit. En rand av svagt glödande ljus syns ändå fortfarande vid horisonten. Det har regnat ikväll. När jag gick genom skogen ned till havet skimrade varje litet blad av detta fuktiga ljus. Det var som en ånga som steg från jorden.
När jag kom hem kröp jag in i min ljunglila tjocka sammetsmjuka morgonrock. La mig i soffan. Mycket känns skönt nu. Jag läser och skriver mycket. Jag vill att Ängeln ska komma upp till ytan. Den grumliga bilden ska klarna.
Som vanligt så tror jag att jag har alla svar att hämta ur nattens drömmar. Alla nycklar brukar finnas där...
Jag drömde att jag blivit sjuk av sorg. Människorna omkring mig lurade i mig sprutor och tabletter varje morgon. Det var för att göra mig dåsig och likgiltig. Så jag snällt skulle hålla mig kvar i bubblan. Jag låg i sängen bland alla kuddar och det kändes som jag kämpade för mitt liv i ett stormande hav. Min pappa ropade: "Vi måste tala med Shopenhauer!" (filosofen). Det var en hemsk dröm. Och drömmens röst sa: "Du kommer bli sjuk om du inte ger ut Ängeln!" När jag vaknar hör jag att Karin Ström har fått sjunga här hos mig hela natten. Fönstren är öppna. Det är kallt och regnar.
Ängeln blev färdigskriven för många år sen. För ett år sen var den färdigarbetad. Jag försökte. Men sen gav jag upp. Nu är det dags att på allvar göra ett nytt försök. Jag tänker lyssna till drömmen.
Ingo är i Göteborg. M är också i Göteborg. Det är söndag. Jag är både barnfri och ledig. Och det är regnigt författarväder. Inga ursäkter i världen duger...
Jag ska jobba mig igenom Ängeln kapitel för kapitel. Tills jag är helt och fullständigt nöjd.
