Dimma

Olivia kan inte dröja längre.
Havet kallar allting till sig.
Kallar nu på henne.
Olivia vänder sig på nytt mot havet.

Skeppet närmar sig.
Det är dags att gå ombord.

Sjöfararna hör rösten som ropar deras namn.
Tomma och mörka är lamporna.
Som de lyfter.

De vill se hennes ögon.
Då hennes ögon av rädsla.
Kryper tillbaka djupt in.
I huvudet.

Trots klänningen och slöjan står hon avklädd.
Handskarna möter tårarna.
Huvudet är nedböjt.
Kammen sjunger en melodi i fickan.

Resväskan vid Olivias fötter.
Gömmer sig i hennes skugga.

Skeppet framträder sakta.
Smyger ut ur havets dimma.
Genom regn och snö.

Det är maj.