Ont

Det är så skönt.

Jag blundar när jag cyklar.

Baddräkten är kall som is när jag simmar. Benen försvinner. Somnar.
Allt som finns kvar är vatten.

Klackarna sätts försiktigt ner i asfalten. Snön. Isen. Regnet som glider ovanpå.
Sedan så kommer jag på att jag måste springa.

Halkar.

Så grå himlen är.
Det dundrar i huvudet. Var är mina armar.
Röra på armar och ben. Göra en snöängel.

Så mörk himlen är. Stjärnorna finns där. Så oändligt långt borta.
Många är för länge sedan redan döda.
Så lång tid tog det för deras ljus att nå fram till våra ögon.

Jag står lutad mot en vägg av snö. Jag är svartklädd.
Allt omkring mig vitt. Bländande vitt.
Så anar jag en blixt i det vita. Där borta var det.
En blixt. Nästan osynlig i snön är den gamla mannen som gömmer sig där borta.
Som smyger i snön.
Jag poserar fåfängt mot denna vägg av snö.

I bland betyder det idiotiskt mycket. Skrämmande sjukt mycket.
Att man är vacker.

Att man blir fin på bild.