Skymning

Nu är snart natten här. Mörkret har fallit. En rand av svagt glödande ljus syns ändå fortfarande vid horisonten. Det har regnat ikväll. När jag gick genom skogen ned till havet skimrade varje litet blad av detta fuktiga ljus. Det var som en ånga som steg från jorden.

När jag kom hem kröp jag in i min ljunglila tjocka sammetsmjuka morgonrock. La mig i soffan. Mycket känns skönt nu. Jag läser och skriver mycket. Jag vill att Ängeln ska komma upp till ytan. Den grumliga bilden ska klarna.

Som vanligt så tror jag att jag har alla svar att hämta ur nattens drömmar. Alla nycklar brukar finnas där...

Drömt

Jag drömde att jag blivit sjuk av sorg. Människorna omkring mig lurade i mig sprutor och tabletter varje morgon. Det var för att göra mig dåsig och likgiltig. Så jag snällt skulle hålla mig kvar i bubblan. Jag låg i sängen bland alla kuddar och det kändes som jag kämpade för mitt liv i ett stormande hav. Min pappa ropade: "Vi måste tala med Shopenhauer!" (filosofen). Det var en hemsk dröm. Och drömmens röst sa: "Du kommer bli sjuk om du inte ger ut Ängeln!" När jag vaknar hör jag att Karin Ström har fått sjunga här hos mig hela natten. Fönstren är öppna. Det är kallt och regnar.
Ängeln blev färdigskriven för många år sen. För ett år sen var den färdigarbetad. Jag försökte. Men sen gav jag upp. Nu är det dags att på allvar göra ett nytt försök. Jag tänker lyssna till drömmen.
Ingo är i Göteborg. M är också i Göteborg. Det är söndag. Jag är både barnfri och ledig. Och det är regnigt författarväder. Inga ursäkter i världen duger...
Jag ska jobba mig igenom Ängeln kapitel för kapitel. Tills jag är helt och fullständigt nöjd.

Inandning

Hon säger att hon bara vill sova en stund.

Alice

Objuden kommer hon om natten
Det är för att se över
Hela tyget
Sedan den svarta tråden

Brustit

Hon har länge suttit vid sanden
Och byggt ett sandslott
För vinden att skratta sönder

Inte många sömmar som inte brister

Men visst finns det något evigt
En kärna av vackert och sant
Som ingen kan rå på
Som aldrig suddas ut

Dimma

Olivia kan inte dröja längre.
Havet kallar allting till sig.
Kallar nu på henne.
Olivia vänder sig på nytt mot havet.

Skeppet närmar sig.
Det är dags att gå ombord.

Sjöfararna hör rösten som ropar deras namn.
Tomma och mörka är lamporna.
Som de lyfter.

De vill se hennes ögon.
Då hennes ögon av rädsla.
Kryper tillbaka djupt in.
I huvudet.

Trots klänningen och slöjan står hon avklädd.
Handskarna möter tårarna.
Huvudet är nedböjt.
Kammen sjunger en melodi i fickan.

Resväskan vid Olivias fötter.
Gömmer sig i hennes skugga.

Skeppet framträder sakta.
Smyger ut ur havets dimma.
Genom regn och snö.

Det är maj.

Gissningslek

Vi ser den vita kaninen skynda förbi
Vi hör skramlet av spröda tekoppar
När påskharen och hans vänner
Avnjuter sin eviga brunch

Klirret av små skedar
Snyftningar i vackra tunga servetter

Vi sitter här med slutna ögon
Tror nästan att vi är i Underlandet
Vår hud är fortfarande varm
Vi sover ännu

I dag gifte sig en prins med sin prinsessa
I England
Inför det jublande folket
Kysstes dem

En av många sagor

Flickan springer över gatorna
Hon jagar vagnen med hästarna

Hon är av luft

Foto: David Hillard

Tyst

Det är tyst i Huset
Det är flickorna som svarar
I Husets telefon
Ni ser genast

Vad det handlar om

Vad handlar det om?

En djup sömnresa tar inte sitt slut
Förrän det når kaninhålets andra ände
Där väntar en

Drottning utan hjärta

Modern intygar;

Mina flickor har åkt tunnelbana själva förut
De kan alla tunnlar utan och innan
Kartor har aldrig behövts

Det är tyst i Huset
Det är flickorna som svarar
I Husets telefon:

"Vi vet inte när mamma kommer tillbaka"

Sedan paketeras telefonen in
Med alla sängars täcken
Gömmer Rösten Som Vill Veta

Dessa sömngångare i vackra klänningar
Är dockor
Bara lydigt passivt väntande
Tills Husets herrar skruvar upp dem

Med fjädern i ryggen

Balettflickan i skrinet dansar
Lydigt i sitt rosa låsta rum

Rullgardina

Vaggande skinande tekopp i handen

Han säger att i morgon klockan tio
Ska han sitta i SVTs morgonsoffa
Och tala om prins Davids varumärke

Jag skrattar ser honom med
Morgongrumliga ögon
Håret fortfarande fuktigt

I natt sov jag två timmar
Efter att ha duschat i en

Jag låg i sängen och bläddrade i datorn
Mellan utemöbler och dynor
Svarta rottingstolar vita dynor
Sedan drömska vindspel höga växter

Chokladdoftande ljus i glas

Hur ska vi klä in balkongen
Klä in den i dröm

Jag har gjort listor
Han vill göra en ritning
Han mäter
Varför är jag inte en sådan person

Som äger linjaler och tumstock?

Öppna och slutna ögon
Tydligen behöver jag en

Rullgardin

Då får han stå för mätandet
Så får jag stå för drömmandet
Så möts vi på mitten av

Ett grönskimrande blad
Som rullar upp sig vaknar
Vänt mot

Solen

Lucy

Lämna inte Lucy
Ensam ut på nattens gator
Av is
Båtar av sorg

Under blinkande stjärnor

Lämna inte Lucy
Låt inte Lucy

Hon har flytt så länge ni kan minnas

Rygg

Det blöta håret droppandes över.
Och en rosa filt över knäna.
Långa luddiga fransar.
Som fingrar.
Jag - ett nystan.