Hörselscreening med Luna. Gick mycket bra.
Sedan eftersamtal om förlossningen med barnmorskan Ingela.
Även om jag drömt om en förlossning där jag kände mig stark. Och där kärleken till mitt födda barn skulle vara stormande omedelbar. Så är jag svindlande lycklig och överraskad över: att det gick så bra som det gick.
Allt är möjligt. Bara man tror.
Man kan sudda ut det onda från det förgångna och skapa sig helt nya bilder.
Det händer mig: gång på gång.
Ingela fick blommor.
Hon är sannerligen en ängel.
Vi var välkomna dit igen och att ta emot hennes stöd ännu en gång.
Om jag i framtiden väntar Lunas syskon.
Trots att graviditeten varit en mardröm rakt igenom så kommer jag våga ännu en gång.
Luna ska få ett litet syskon.
Om några år...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar