Mina döttrars Systrar.
Sönderläst favorit.
Barbara Voors är en av de författare jag håller mest kär.
Som en viskning letar sig sagan allt djupare in i hjärtat.
Ur boken:
"Jag är där när Stina föds, jag vet det för där finns ett fotografi som Jens tar när jag hänger i syrgasmasken, liksom vid en boj i öppen sjö. Det är det enda bildbevis som existerar, för sekunden därefter smäller jag till Jens och kameran och säger något otryckbart. Jens har påmint mig om att det som oftast kom över mina läppar var:
- Men gör något då!
Alternativt:
- Ge mig något!
Det första är riktat till barnmorskan, det sista syftar på alla former av knark. När jag har skrikit mig hes av uppmaningar, säger slutligen barnmorskan stillsamt med uppfordrande:
- Det är du som ska göra något, Mimmi.
Då, precis då slutar jag fly. Då öppnar jag ögonen, ser på Jens, gråter med händerna om hans nacke (avtrycken efter fingrarna sitter kvar länge) och inom trettio minuter är hon född.
- Min lilla stjärna, ler Jens och bär runt henne i rummet.
Själv darrar jag så att barnmorskan får hålla mig på plats i sängen, men nog vet jag, det vet vi alla. Nu börjar den största kärleken av dem alla. Stina.
En enda fråga till barnmorskan efteråt.
- Hur kan människosläktet fortleva?
- Vi glömmer, ler hon lätt.
Men smärtan är inte mänsklig, eller kanske är det precis vad den är. Som en påminnelse om att såhär allvarligt är det att sätta en människa till världen - glöm det inte. Hon har delvis rätt. Jag glömmer smärtan, men aldrig vanmakten och allvaret.
Vi får ett eget rum, ligger alla tre på rad i sjukhussängen, höjer och sänker den till omöjliga nivåer, hänger upp en nalle i handliften ovanför. En väninna kommer på besök, frågar vänligt och intet ont anande:
- Och det gick bra?
- Förlåt?!
- Jo, jag undrar om förlossningen gick bra?
Min blick säger allt.
- Bra? Ja, jag är inte död. Så det är väl ett gott tecken.
Jens ler milt mot henne.
- Du kom nog lite för tidigt bara.
Hon lämnar bebispresenter och blommor, håller mig hårt medan jag mumlar:
- Smärtan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar