Nu

Luna är lämnad på förskolan.
Höstsolen strålar.

Det kommer göra hemskt ont länge

En saga

Havet

Natti Natti

Ännu regnar det.
Har varit denna grå fuktiga filtdag hela dagen.
Jag hade svårt att fokusera på skrivkursen.
Satt bara och väntade på att de skulle dyka upp.
De som skulle inspektera fönstren.
Ville ha det gjort så jag kunde slappna av sen.
Men de dök aldrig upp!

Så frustrerande.

När Luna somnat blev jag så trött att jag bara somnade.
Vaknade av att M kom hem med taxi.
Han skulle vara hemma någon gång i natt så jag trodde det var natt.
Men klockan var inte ens 22 än!
De hade spelat boule och haft trevligt men alla ville tydligen hem tidigt.

Nu sover alla här.
Jag ska också sova nu.

Nu när jag varit förkyld länge och Luna också varit sjuk...
Då har jag inte haft ork att vara vaken på nätterna.
Så som jag brukar för att läsa och skriva.
Det har varit skönt och bra.

Nu går jag och lägger mig.
Efter en kopp yogi- te som jag ska dricka först.
Behöver lugna min själ.

Dröm vackra drömmar...

Natti Natti från Nelly.

Te

En god kopp te.

Väntan

Kan de inte komma snart då?

..........

Regn

Regnet öser ner.
Luna är lämnad på förskolan.
Hon var verkligen lycklig över att se alla barn igen.
Det värmde i hjärtat att få se.
Och när hon såg sin "favoritfröken" K så flög hon i hennes famn.
Och K fick blinka bort en liten tår.

Regnet började ösa ner först då jag kommit hem.
Så jag vet inte hur det blev med förskolans planerade skogsutflykt med barnen.
Men personalen på en Ur & Skur- förskola kanske inte skräms av "lite regn"...

Jag ska försöka fokusera på kursen.
Men någon gång mellan 11-13 ska det komma hit två män och inspektera alla våra fönster.
Ännu har de inte kommit.
Och jag kan omöjligt slappna av och fokusera förrän de varit här.

Hoppas hoppas de kommer snart...
Så jag slipper denna otrevliga väntan...

Natti Natti

Jag har verkligen försökt att skriva.

Men det har varit fullständigt omöjligt...

Jag hoppas jag nu ska kunna fortsätta skriva regelbundet här.

Luna har nu blivit så pass bra att hon ska till förskolan i morgon igen.

Det stormar och regnet öser ner.

Så har det varit hela denna dag.

Luna och jag har läst många böcker.

När jag nattat henne vägrade hon somna.

Jag hade ännu inte hunnit äta något.

Vanligt numera.

Hoppades kunna äta så fort hon somnat.

M skulle komma hem senare. Vet ej hur sent.

Jag fick ligga med Luna intill mig som bara vred sig runt runt...

Hon tycktes aldrig kunna komma till ro.

Det kändes som det tog timmar...

Någon gång somnade vi (jag med kläderna på).

Vaknar av att Luna skriker.

Då har M kommit hem och det är tid för midnattsvälling.

Klockan är nära halvett på natten.

Blev ingen middag i kväll heller.

Jag har blivit sjukt smal.

Och det tycks inte kunna gå att hejda längre hur min vikt bara sjunker...

Jag vågar inte skriva hur lite jag väger nu.

Men jag var smal innan jag blev gravid med Luna.

Och nu väger jag 7 kg mindre... än den vikten jag hade då.

Den här vikten kunde jag ligga kring i gymnasiet.

Det var senast jag var så tunn.

Och då mådde jag inte bra.

Levde på kaffe och te i stort sätt.

Och var uppe och pluggade och skrev hela nätterna.

Kaffet höll mig vaken. Kaffe i stora svarta mängder.

(Det slutade med att jag förstörde min mage och kan aldrig mer dricka kaffe.)

I lördags kom min far och hans fru.

Var barnvakt till Luna (tredje gången vi fått barnvakt).

Så trots feber och ett mycket risigt tillstånd så släpade jag mig ut.

Det blev biofilmen Vi är bäst (den tycker jag du ska se).

Och sedan en god italiensk middag med vin på Primo Ciao Ciao. Här.

Det var värt att komma ut trots att jag mådde så dåligt.

Nu ska jag dricka varm choklad innan jag lägger mig.

Hoppas att allt går enligt planerna i morgon.

Längtar nu efter en god natts sömn.

Dröm vackra sköna drömmar...

Natti Natti från Nelly.

Skrivuppgift

Sitter i natten sjuk med detta vedervärdiga halsont.
Men nu efter många timmar... så blev jag äntligen klar.
Skrivuppgiften kan publiceras på kursens inlämningssida.

Mycket sent men ändå.

Mina tankar kring Olof Lagercrantz Om konsten att läsa och skriva kap. 7-19.
(Läsa boken tog även det en del tid...).

Klockan är snart 1 på natten och nu ska jag få sova...

Natti Natti från Nelly.

Har läst kapitlen om och om igen. Tills jag hamnar i ett nästintill meditativt tillstånd.

  Känner att det är vad som behövs för att vissa meningar och ord ska börja lyfta sig ovan de andra och hos mig väcka allt fler tankar och funderingar.

 

Dessa kapitel har varit svårare att ta sig in i, då de tidigare kapitlen rusades in i med lätthet.

Jag fastnar i kapitel 8 där Olof Lagercrantz skriver om den osynliga läsaren.

  Det är intressant att läsa om vad som sker med en skribent då hon vet att hon är läst. Lagercrantz tar exempel på författare som i och med att de förstår att de har läsare, känner osäkerheten.

  Han tar sig själv som ett av dessa exempel:

”Själv skriver jag spänd ända till upphetsning av oro att inte bli förstådd av läsare /…/. Jag undviker i det längsta ovanliga ord, gör ogärna anspelningar på sådant som läsaren inte känner till.”

Just detta. Då jag skriver enbart för mig själv. Då flödar orden obehindrat. Det är fritt och skönt. Men då jag vet att min text ska bli läst och granskad…

Även om det någonstans alltid är min tanke med skrivandet. Naturligtvis måste det vara vad jag vill. Att bli läst. Även om det samtidigt kan bli en spärr. Något kallt som under skrivandet glider som en orm uppför min rygg. Lägger sig runt min nacke. Får mig att tvivla på varje skrivet ord.

Naturligtvis måste det ändå vara vad jag vill ha. Läsare!

Kapitel 15 och kapitel 17 ger en del konkreta skrivtips.

  I kapitel 15 skriver Lagercrantz om hur ”klena poeter” jämför något stort med något mycket större. I stället för att göra tvärtom, som i ett av hans exempel där en ångbåt liknas vid en långsam skalbagge. Det var något helt nytt för mig. Vill omedelbart prova detta och se vad som händer med min text.

  I kapitel 17 finns fler tips. Att man ska läsa sin text högt för sig själv. Att det är just då texten avslöjar sina brister. Det tycker jag är mycket bra. Jag hör lätt om jag upprepar mig.

  Det är också bra att höra om min text är rytmisk och skön att läsa; eller om den känns hackig.

  Tipset att prova med att ta bort vartannat ord tyckte jag inte var så bra. Intressant att se vad som hände, men min text blev rätt snabbt obegriplig.

  Instämmer ändå i det nödvändiga i att stryka ord. Om man kan. Känns som en text alltid blir bättre då man börjar rensa i röran.

  Är dock ingenting jag är särskilt bra på. Och just därför blir det mesta jag skriver alltför långt... (som även detta?)

Kapitel 16 har en inledning som får mig att rygga tillbaka;

”Vad driver författaren till skrivbordet? Ära och pengar? Naturligtvis!”

Mitt behov av att skriva har alltid varit större än andra behov. Och jag gissar att de flesta som skriver drivs av ett djupt själsligt behov. Och att ära och pengar ligger väldigt långt därifrån.

  När jag vänder blad skriver Lagercrantz att han tror skrivandet är ett medfött behov hos vissa och att det finns de som skriver för att rädda livet.

  Det är något underligt, dessa kast. Här finns något jag inte förstår.

  Något jag kanske missat?

  Men mot slutet av samma kapitel blir jag trollbunden då jag läser om den brevskrivande kvinnan. Så vackert detta är!

”Hon var en brevskrivandets prästinna och en del av hennes jag var ständigt på väg i postsäckar och brevlådor. Om någon skulle lyckas sända ett brev från andra sidan – hon är sedan länge död – är det hon. Det har hänt att jag väntat ett.”

Känner nu att jag citerar alltför mycket. Ändå kan jag omöjligen hålla mig från att även avsluta med ett citat!

  Lagercrantz berättar om den irländska diktaren Yeats som ska ha sagt att ”varje människa bär inom sig en scen, ett äventyr, en bild, som en symbol för hennes hemliga liv och denna symbol, om hon grubblar över den, vägleder hennes själ.”

Dessa rader blir till något helt magiskt för mig. Som en nyckel jag tar med mig i mitt skrivande. Jag vet vilken bild han menar.