Nål

Helvetiskt med blodproverna på To Care. Stack mig först i ena armen. Var så rädd så svetten började rinna längs ryggen. Flimrade i huvudet och svårt få  luft. Då spände jag mig så mycket så blodkärlet sprack.
  Och så fick hon sticka i andra armen i stället.
  Då gjorde det ont så jag skrek till. Hon sa att det var för att jag hoppat till när hon stack.
  När det så till slut var klart (efter vad som känts som en evighet) kom tårarna.
 
Kände mig som en trasdocka när jag och M gick därifrån. Så skönt att han var med.
Inte lätt klara ensam man har svår fobi.
  Efteråt lunchade vi på Café 60. Uteservering i underbar sol.
  Som att slussas från helvete till paradis.

Har sedan jobbat. Känt mig matt.
  Hemkommen nu.
Obeskrivligt skönt.