Har nu läst klart Fyrmästarens dotter av Ann Rosman.
Man glider mest på ytan. Når aldrig ner på djupet.
Framsidan (och titeln) var tyvärr vad som lockade när den fick slinka ner i bokkassen...
Men bitvis var den ändå läsvärd.
Om man längtar efter fyrar saltstänk klippor och mörker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar