Ljustrådar

Jag springer i trapporna
I mammas blå blus och regnkappa
Plötsligt mörknar och tystnar det
Sömnen som en kall mask över ansiktet

Formen mönstret

Vi stannar alla i vår rörelse
Jag och dem deras blickar min utåt utåt
Rösterna säger att en kvinna fastnat i hissen
När strömmen dog

Rösten skuggan

Vem är det? Det är...
Det blå mörkret slår ut min blick
De säger;
Skulle du vara rädd om det var du?

Ögonlocken väggarna

Jag ser att de samlats utanför hissdörren
Är hon där inne?
Kvinnan somnar snart
I sin kalla klaustrofobiska cell

Fingertopparna taggarna

Hon målar läpparna med darrig hand
Har mörkret spridit sig i hela staden?
Eller är det bara här?
Allt tätare lindas leende läppar

Ögonen fönsterhinnorna

En kvinna vid ett bord talar om krigsföring
Om att förgifta vatten och ta makten över ett samhälle
Fiskarna försvinner in mellan dessa pälsbruna
Klänningar och sjalar

Det dansar snövita möss
I kommunhusets nervgrå kupa
Hemliga ord broderas in med ljustrådar
I tysta svala armveck

Foto: Vee Speers