Glittrade mellan träden

"Det fanns en gång en bokskog", sade Susan. "Elvedon, och klockans förgyllda visare glittrade mellan träden. Duvorna bröt lövverket. De skiftande, vandrande ljusfläckarna drog fram över mig. De flydde bort från  mig. Men titta nu, Neville, du som jag förringar för att kunna vara mig själv, titta på min hand på bordet. Se på nyanserna av frisk färg här på knogarna, här på insidan. Min kropp har blivit begagnad dagligen, på rätt sätt, som ett verktyg av en god arbetare, hel och hållen. Klingan är ren, skarp, sliten i mitten. (Vi slåss med varandra som djur som slåss på en äng, som hjortar, när de stångas med hornen.) Sedda genom din bleka och sviktande kropp måste till och med äpplen och fruktklasar se ut att ha en hinna över sig, som om de stod under glas. /.../ Jag sitter här ibland er och skaver mot er mjukhet med min hårdhet, hejdar ert silvergrå, dallrande ordflöde, som liknar fladdrande fjärilsvingar, med den gröna strålen från mina klara ögon.
  Nu har våra hornkronor stött samman. Det här är det nödvändiga förspelet...


Ur: Vågorna
Av: Virginia Woolf