I de lugnaste vatten

Har nu läst ut denna.
  "I de lugnaste vatten" av Viveca Sten.

Börjar bra. Inledningen är stämningsfull.
  Men det är det enda som är bra.
  Boken är ingenting annat än ett tomt skal.
  Förutsägbar. "Trevlig". Banal. Full av klyschor.
  Man får inte lära känna någon karaktär på djupet. De förblir overkliga pappfigurer.
  En bok som är tydligt skriven för (ytliga) kvinnor i medelåldern som söker en "lagom spännande" bok till hängmattan på lantstället.
  Men det är också det här som de flesta vill ha?
  En sommardeckare som inte ska väcka några djupare funderingar om livet...

Som att dricka ett glas ljummen mjölk.

Tråkigt att behöva såga en bok.
Men det kändes inte som om den skrivits från hjärtat...