Sömnbrist

Sov högst två- tre timmar splittrat i natt.
Sömnlösheten tär allt mer på kropp och själ.
Men det har ändå blivit en vana nu.
Har inte sovit en hel natt sedan hon föddes.
Egentligen slutade jag sova bra någon gång under graviditeten...
Det är tur att man vänjer sig vid allt.
Att i dag kunna lämna gårdagen bakom mig... Lättnad. Befrielse!
Är verkligen inte frisk i kroppen. Men det var skönt med promenad och fik med M och Luna.
Kom hem för en liten stund sen.
Snö. Sol. Klarblå himmel. Iskall luft.

M är också trött som jag.
Känns som vi vill sova hela tiden.
Går nästan bara och pratar om hur trötta vi är.
Hur vi fantiserar om att bara få lägga oss här och nu... Och få sova resten av dagen......