Suttit och läst om Edith Södergrans tragiska levnadsöde.
Hur kan ett liv rymma så mycket olyckor och sorger?
Alla nära och kära bara dog i från henne.
Slutligen dog hon även själv i sjukdom bara 31 år gammal....
Inte märkligt hennes poesi är så sorgsen. Men vacker!
Nu börjar äntligen Babel......

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar