Ett par jag känner åkte in till sjukhuset i går eftermiddag.
De längtar efter sin bebis. Sitt första barn. Kvinnan vill bli igångsatt.
Hon har gått 9 dagar över tiden och mår dåligt.
Jag följer deras uppdateringar på facebook.
Nu har de inte skrivit något mer sedan i går eftermiddag kring 15- tiden.
I vanliga fall uppdaterar de ofta.
Undrar verkligen vad som händer. Hoppas allt går bra... Gått bra?
Minnet är fortfarande så klart och nära. Som om det bara vore en vecka sedan....
Dagen då Luna föddes. Nu 9 månader sedan.
Hela ens liv bara stannar av. Som att hålla andan länge länge länge.....
Sedan långsamt simma upp till ytan igen. Allt kommer tillbaka.
Långsamt.
Ljud.
Färger.
Konturer.
Som att få komma ner på 0. Göra en omstart.
Starta om livet.
Sedan ska allt fortsätta som vanligt igen.
Och man ska låtsas att man är som vanligt.
Men man svävar i en bubbla.
Tillsammans med en helt ny individ i sina armar.
Som man redan - vet - att man älskar.
På något underligt förunderligt sätt vet man det.
Även om man vill gråta av trötthet och stundtals gömma sig i all förvirring....
Helt Underbart är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar