Fallvatten

Har nu under några nätter läst ut Fallvatten.
Av Mikael Niemi.
Tror inte jag någonsin läst en bok som gett mig så mycket dödsångest och mardrömmar.
Det är en svensk katastrofroman som rymmer så mycket ångest. Så mycket äckel.
Den är så till bredden fylld med människor endast värda förakt.
Man tror inte längre på människors godhet och intelligens efter att ha läst denna...

Jag måste säga att jag inte förstår den alls.
Den efterlämnar endast en obehaglig men samtidigt tom känsla...

Vill man ändå läsa romanen så kanske den kan väcka funderingar om livet och döden (kärlek?) och alltings förgänglighet...

Här är de bitar ur boken som jag valt att markera. De meningar som beskriver just något annat än endast fulhet meningslöshet och äckel (som annars tar upp störst plats i denna historia......).


Vilka tre saker var de viktigaste i ditt liv? Bara tre saker. Allt annat skulle du förlora.
...
Ett tag trodde hon faktiskt att det var dottern men hägringen försvann genast. Upplöstes. Bara hålet var kvar i luften.
...
Helikoptern stod där och väntade på honom. En livmoder, tänkte han. En liten rund blåsa med en navelsträng som piskade himlen tills där blev ett hål, en sugande öppning som man föddes igenom. Helikoptrar var kvinnoväsen. Flygplan var män, snabba spermier som slungades över himlen, men i en helikopter kunde man sakta stiga och stanna i Guds öga.
...
Helt oväntat kände Lovisa hur barnet sparkade. Det kom som en liten hickning djupt nedifrån, en skälvning i bäckenskålen och en känsla av intensiv lycka och överraskning. Någon knackade därinne, någon som ville påvisa sin närvaro.
...
Hon började nästan gråta av längtan när hon tänkte på det, hur riktigt små barn var så nära skapelsen. De kunde inte ens gå själva, de bara låg där och väntade på att uppfyllas. Med mjölk och ljus, Med liv.
...
I ena skålen låg det onda i form av paddor och ormar. I den andra det godas blommor och frukter. Nere i underjorden flammade helvetets eldar, medan en trappa ledde mot himmelens portar. Till bägge ställena ledde varsin lång, slingrande människokö. Kunde man mäta en människosjäl på det sättet? Väga den?
...
Var det så här att ha en partner? En livskamrat? Hon hade nästan glömt bort det. Hon saknade det så mycket. Att färdas tillsammans med någon. Att få komma in under någons rustning.