Frustrerad

Nej.
Har inte klarat av att gå och lägga mig.

Jag är mycket frustrerad just nu.
Känns som hjärtat ska slitas i bitar.

Jag vet verkligen vare sig ut eller in.......

Jag vill komma till ro och bara få somna.
Innerst inne vet man vad som är rätt.
Men just nu vet jag inte. Allt känns fel.

Det gör mig ledsen.

I bland blir jag så trött på mig själv.
Trött på mina egna ord.
Jag avskyr hur de formas i min mun.
Hur jag sedan måste lyssna till dem när de strömmar ut i luften.

Jag vill bara vara tyst.
Det gör mig lugn.

Det brukar vara så. Att ju mer jag pratar desto oroligare känner jag mig.
Blir jag kanske orolig av att känna att det jag säger inte alls tas emot som jag vill?

Det är ändå ingen som kan vara riktigt intresserad av vad jag säger.
När man pratar med någon är den personen mest intresserad av att man ska tystna.
Så att det kan bli den andres tur att få prata.
Och så bollas det tillbaka. Tomma tysta bollar.
Ingen som egentligen lyssnar.
Inte på riktigt. Inte som jag skulle önska - att någon lyssnade.

Det blir aldrig bra när jag pratar.
Kanske är det därför skrivandet har blivit mitt språk...

Jag känner att nu vill jag bli ännu tystare.
Skriva desto mer.