Ett spöke?

Det har varit en alltför intensiv dag.
Känns som min hjärna är ett glödande kol.
En usel beskrivning... men ändå.
Jag balanserar hela tiden på en så tunn lina nu...
M var hemma någon gång på natten i går.
Jag minns inte om jag ens vaknade av att han kom hem.
Hade hållit en föreläsning på kvällen på Karolinska Institutet.
I kväll kom han också hem sent.
Hade varit på träff med Romangrupp där de läser varandras manus.
Jag hade somnat vid Luna i sovrummet (försökte låta bli... men nej...)
Vaknade av att någon monotont plockade med böckerna i bokhyllorna.
På allvar låg jag helt iskall... och trodde jag hörde ett spöke.
Inte förrän jag hörde ljudet av fötter över golvet förstod jag.
Det var så klart M som kommit hem.
Då rann blodet tillbaka ut i kroppen.
Och så gick jag upp.
M har precis gått och lagt sig nu.
Jag är fortfarande trött i kroppen.
Men nu är hjärnan åter igång.
Går på fullvarv.
Så jag måste nog göra te och läsa lite innan jag kan somna nu.

Nu vaknar Luna.
Dags för hennes midnattsvälling....