Tystnad

Allt var tystnad. Ingen tycktes ännu röra sig i huset. Lily betraktade det där det låg och sov i morgonsolen med fönster som de speglande lövmassorna kom att skifta i grönt och blått. Hennes luftiga minne av mrs Ramsay tycktes smälta samman med det tysta huset, med röken, med den tidiga morgonens klara luft. Minnet var overkligt och vagt men samtidigt underbart rent och stimulerande. Hon hoppades att ingen skulle öppna fönstret eller komma ut ur huset utan att hon skulle få vara i fred med sina tankar, med sin målning. Hon återvände till duken.


Ur: Mot fyren
Av: Virginia Woolf

Foto: Lillian Bassman