Sorg

Hemma nu efter ett möte på banken.
Tillsammans med M.
En timme och tjugo minuter.
Det är grått disigt och höstkyligt.
Luna är på skogsutflykt med förskolan.

Jag har aldrig läst Kristian Gidlunds blogg.
I kroppen min.
Försökt några gånger.
Men det har gjort alltför ont.

Har ändå liksom så många följt hans svarta öde.
Lyssnat till hans röst i radio.
Sett honom i Babel då han tog fram tårar i Jessica Gedins ögon.

I går somnade Kristian Gidlund in.
Känner stor sorg i hjärtat.
Och nu ska jag börja läsa hans blogg.

Kristian.
Jag hoppas du finner frid och ljus på andra sidan.
Nu är ditt lidande borta.



"De oskuldsfulla sekunderna som tidigare fanns då jag yrvaket undrade vad jag skulle göra av just den här dagen, har upphört att existera. Jag är konstant medveten om mitt öde. Om vad som väntar. Om vad som är på väg att hända. Men jag saknar dem. Saknar sekunder."

Kristian Gidlund