Kväll

Klockan är 21.50. Jag fick precis Luna att somna.
Hon ville inte somna i kväll.
Så hon fick sitta i mitt knä och se en dokumentärfilm på SVT.
Kvinnan i skogen.
Ni måste se den på svtplay.
Så fascinerande men oerhört sorglig...
Har så svårt att förstå att det kan finnas människor som så saknar empati.
Att man gör livet svårt för en vacker själ som bara vill andra väl.
Och som redan har det så oerhört svårt....
Att man stjäl en människa på all den lycka man kan stjäla en människa på.....

Jag kan inte föreställa mig vilken oerhörd sorg hon fick leva med.
Sedan man stulet henne på hennes barn (6 månader).
Leva ensam och döv i en stuga i skogen.
Vacker som hon var (och utsatt) fanns många obehagliga män som ständigt försökte bryta sig in i hennes lilla stuga...

Se filmen om Edit här.

Efter filmen såg vi kortfilmen Drömmar i skogen.
Luna blev alldeles stilla och tyst i mitt knä. Den tyckte hon om.

En obehaglig sorgsenhet gör ont i mig just nu.
Vet inte riktigt varför.
Vet inte om det är för filmen om Edit jag sett. Eller om det rör sig om min mamma.
Kanske båda delarna.

Det känns obehagligt att jag inte tycker det känns som någon god idé...
Det här med att träffa henne i morgon.
Inte på något sätt...

Men vad ska jag göra?

Jag vill skriva vad jag tänker om det här....
Vad jag verkligen verkligen tänker....

Men det ska jag inte göra.
Det tjänar ändå ingenting till.

Jag skriver på min diktsamling.
Det får vara tillräckligt.

Men jag tycker inte om att känna mig så här sorgsen.
Känner mig uppgiven.
Som om all luft all energi... bara gått ur mig.