Ögonen rinner. Linserna dimmar igen.
Det är verkligen värt det.
Att slipa på mina gamla dikter.
De blir så mycket bättre.
Många dikter vill jag inte göra våld på.
Men sedan finns det de dikter jag hellre skär i...
Än att jag tar bort de helt.
Känns som att klippa bort döda fula blad från rosor.
Behåller bara de orden som verkligen betyder något.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar