Mamma

Sms från mamma.
Nu är hon inne i hysterin åter igen.
Det hon skriver är nästan oläsligt.
Något om att hon blivit lurad arvspengar på flera miljoner.
Hjärtligt trött på all denna hysteri och bitterhet.
Lovar henne att inte ställa in fler gånger då vi ska ses.
Förut har det alltid varit hon som ställt in.
Nu är det jag.
Det var mer än tre år sedan vi sågs.
Kanske fyra?
Jag lovar henne att vi ska ses på onsdag.

Kommer det bli av denna gång?

Hon har aldrig träffat Luna.
Luna som redan blivit tio månader.
Smsen är långa och svåra att tyda.
Orden har märkliga förkortningar och går in i varandra.
Punkter och kommatecken dyker upp på oförklarliga ställen.
Hur ska man tolka det?
Något om en tyst och kall kakelugn.
Något om skuggor i hallens väggspegel med guldram.
Något om nya läkartider. Nya operationer.

Nu. Nytt sms.

Något om havsvågor som rullar in.
Och blommor och skator.
Och skriver återigen att... nu måste vi verkligen ses.

Ska bli så intressant.
Att se om vi verkligen kommer träffas på onsdag.

Och om jag klarar av det.

Min mamma är en mycket...

Dramatisk och excentrisk kvinna.
Hon lever inte riktigt i vår verklighet...

Jag känner kärlek till henne.
Men den kärleken är uppblandad med mörkare känslor.
Ska försöka att bara möta henne med en känsla av... acceptans.
Och hålla mitt huvud kallt.

Då tror jag allt kan gå bra.