Åska

Himlen är mörk och tung.
Åskan mullrar högt. Luna sitter i den öppna balkongdörren i lila klänning.
Har bestämt sig för att ha liten paus i den hysteriska gråten för att lyssna till åskan.

Luna har gråtskrikigt större delen av natten och hela dagen fram till nu.
Vägrat gröt. Bara lite lite välling.
Jag känner mig som ett tomt apatiskt skal av trötthet.
När jag vaknade ur en mardröm i morse (jag skulle precis opereras - min största skräck)... så vaknade jag av att Luna gråtskrek öronbedövande.
Då var det första gången jag önskade mig tillbaka in i mardrömmen - hellre det än att vakna.
Känns elakt att bekänna det. Men jag kände så.
Är väl tröttheten som gör att man kan bli så här......

Ingo har åkt till Gröna Lund.
M sitter på den andra balkongen och läser.

Åskan lyfter min dag.
Jag älskar åska.