Med sömnen ännu i ögonen som grus.
Vissa dagar undrar jag om jag någonsin på riktigt ens vaknar.
Sov kanske en timme fram mot morgonen.
Drömde jag var i Venedig.
Hade simmat genom en trasslig skog av alger.
Nu skulle jag föda ett barn.
Regnet droppade från allt.
Allt var så vackert som det var möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar