Det Svarta

När jag var 16 sa mamma för första gången att hon hade canser.
Att hon skulle dö.

Jag grät så hjärtat nästan brast.
Men sjukhuset hon sade sig ligga på hade ingen behandling av canser.
Jag ringde och frågade.
Svårt att ta in att det då inte var sant?

Sedan år efter år har canserhistorierna avlöpt varandra...
Men har lyckats lära mig vad som är sant och inte.
Insett att hon är en ångestfylld hypokondriker som lever i sin egen värld...

Vad som är sant och inte är inte lönt att diskutera med henne.

Men denna gång har jag en isande känsla av att det är sant.
Jag vet att det är sant.
Det är annorlunda den här gången...