Förstår inte varför det måste vara så här.
Jag vill det inte.
Återigen denna desperata längtan efter flykt...
Jag gör det nu.
Nu gör jag det.
På riktigt. Snart.
Jag packar en väska och så åker jag härifrån.
Jag flyr i från allt det här...
Allt jag vill ha är ro.
Allt jag aldrig någonsin kan få är RO.
Återigen denna desperata patetiska känsla.
Av att ingen förstår mig.
Mina känslor är dessutom inte viktiga.
De är bara något trassel som ligger i vägen och ska krångla till.....
Men jag menar att de är viktiga för mig.
Jag.
Är viktig för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar