Utanför

Hon hade en känsla av att vara färdig med allt, ha genomgått allt, där hon satt och serverade soppan - som om det hade funnits en strömvirvel därborta och man kunde vara indragen i den eller stå utanför den och hon stod utanför. Alltsammans är slut, tänkte hon medan den ene efter den andre trädde in. 
...
Med lätt förvåning noterade hon bristen på samstämmighet mellan vad hon tänkte och vad hon gjorde - serverade soppan - och fick en allt starkare känsla av att stå utanför strömvirveln; eller av att en skugga hade fallit och att frånvaron av färg kom henne att se tingen i deras rätta dager.

Ur: Mot fyren
Av: Virginia Woolf