Hur blev min vilja viss och min väg mig underdånig?
Jag bar i min hand en etsad skål av klingande glas.
Då blev min fot så varsam och kommer inte att snava.
Då blev min hand så aktsam och kommer inte att darra.
Då blev jag överflödad och buren av styrkan ur sköna ting.
Den här dikten av Karin Boye högläste jag på en kurs.
En annan skrivkurs jag gick för flera år sedan.
Den är en av Karin Boyes bästa enligt mig.
Denna dag hade författaren Sören Bondesson hoppat in som lärare.
Han var inte alltför imponerad av mitt diktval (eller mina egna dikter).
Det var alldeles för fint enligt honom.
Och att det hade behövts lite mer "jävlar" i mina dikter...
Han var inte heller särskilt positiv till att ge ut en diktsamling då han själv inte lyckats.
Då hade han börjat tänka mer säljande och gått in för deckare.
Då hade det gått bra.
Denna dag hade han precis blivit klar med en bok om kändisar.
Bland annat med mycket foton på Dregen som fiskar.
Även det mycket säljande.
Han skickade runt sin bok och frågade om någon av oss ville köpa den.
Ja.
Skit i det där med fina dikter. Vem läser dikter?
Smaskiga mord.
Det är vad som säljer.
Han är en charmig person Sören Bondesson.
Men jag håller inte med honom.
Jag mår lite illa över detta med vad som säljer.
För mig måste det finnas själ och hjärta.
Annars blir det bara falskt och kallt.
Och det känner man när man läser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar