M gick med henne i vagnen.
Sitter här med nyduschat vått hår.
Tog beslutet att inte följa med till förskolans gårdfixardag.
Men det är bra att M ville dit.
Ingo sover fortfarande.
Även han skulle ha följt med.
Men han liksom jag är förkyld med halsont.
Känner att jag har vare sig ork eller lust att gå dit.
M säger:
"Hoppas nu att det inte blir alltför ensamt hemma..."
Och han säger det med ett sarkastiskt tonfall.
Vet att jag älskar att vara ensam.
Vet att jag bara längtat.
Numera är det verkligen sällsynt med ensamhet.
Det är synd.
Eftersom ensamhet känns som en förutsättning för skrivande.
En heldag helt för mig själv.
Vet inte när jag hade det sist.
Jag har i alla fall inte haft det efter att Luna föddes.
Är inte helt ensam i dag. Ingo är hemma.
Och M kommer hem igen inom 1-3 timmar.
Men den bit av ensamhet jag kan få är skön...
Kände under morgonen att jag tänker sluta med det.
Sluta med att göra sådant jag inte vill.
För att jag tror att jag måste och borde.
Det där tillhör mitt gamla jag och mitt gamla liv.
Men jag har börjat falla tillbaka till det...
Menar inte att man ska sluta anstränga sig.
Menar bara att man ska tycka om det man gör.
Allt blir så mycket lättare då.
Det känns skönt och rätt att jag inte släpade mig i väg.
I stället kan jag göra en kopp te.
Och ägna mig åt mitt skrivande.
Mitt skrivande på Ängeln.
Mitt skrivande på kursen.
Och mitt skrivande här.
Jag har så mycket som behöver skrivas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar