Genom cigarettrökens slöjor smekte han Coras ansikte med blicken. De satt med dörrarna uppslagna mot den annalkande natten. Harkrankarna kring kristallkronan kastade stora, dansande skuggor. En lukt av brände insekter.
Senare låg Ernst på sängen och rökte med slutna ögon. Han hade fönstret öppet, han ville höra ljudet av svalorna där ute i mörkret. /.../ Han tänkte på Coras händer. Det tycktes som om hennes händer förrådde något, en tudelning kanske. /.../
Ernst njöt av att ligga i mörkret och koncentrera sig på ljud och lukter. Han trodde sig höra fotsteg utanför dörren. I minnet gick han igenom de rum och salar som Cora visat honom efter middagen. Nu visste han var i huset hennes sängkammare låg, men han var sömnig och rörde ihop rummens placering.
Ur: Själens begär
Av: Christine Falkenland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar