Vad jag vet om Träden

Trädens ögon gömmer sig i den mörka barken.
Smala som springor.
Smala som kattens ögon.
Innan den tar språnget.

Du tror väl att;
Träden står där de står.

Du tycker väl att;
Varför ska du tycka synd om träden.
De kanske lider av att deras rötter sitter fast i marken.
Så de måste stå still som fångar på samma plats.
År efter år.
Men varför ska du tycka synd om träden.
Träd är träd.

Du tycker väl att;
Varför ska du bry mig om deras sorg.
Deras nedstämdhet. Deras skräck.
När de ser att mannen med sågen närmar sig.
Och de vet att de inte kan slita rötterna ur marken.
Och springa sin väg.
Varför ska du bry mig om deras sorg.
Träd är träd.

Du tror visst att du vet så mycket.
Är det inte så?
För du är människa.
Och de är träd.

Djupt inunder barken.
I den ljusa friska stammen.
Där slår trädhjärtat.
Och i barken gömmer sig ögon.
Men också öron.

Och när du tror att träden står där de står.
För att de är träd.
Så vet jag något annat.

Jag har sett.

Varje natt smyger sig träden.
Ett litet steg.
Mot det håll dit de önskar sig.
Träden är ständigt på väg.
Sakta flyttar de sig framåt.

Du Däremot.

Du som tror att du springer och rör dig.
I obegränsad frihet.
För att du är människa.
Du står i själva verket still.
Dina fötter är djupt nerkörda i marken.
Och du kommer aldrig någon vart.
Du står kvar på samma fläck.
År efter år.
Du kommer aldrig vidare.
Visst vet du att det är så?

Men varför ska vi tycka synd om dig.